Har ju börjat på mitt extrajobb nu, har jobbat på riktigt ett par gånger. Det är jättekul, men ibland även nervöst! Jag gör en del misstag och särskilt när jag är där själv så får jag ju lösa problem som uppstår efter hand. Men det har gått bättre än jag trott ändå, och jag är trots allt ny på jobbet så jag får backa och ge mig själv utrymme för att göra fel ibland. Man lär sig ju av sina misstag.

 

Jag tycker dock att det är sjukt jobbigt att göra fel. Förväntar mig alltid en stor utskällning. Det sitter väl i sen jag var aupair skulle jag tro, då mamman i familjen blev arg på mig hela tiden och för allt. Hon ville ha allt på exakt sitt sätt, och det är ju omöjligt för en oerfaren 19-åring som aldrig bott själv att kunna allt. Fattar inte hur jag stod ut i den familjen i fyra månader! I jobb som jag haft efteråt blir jag alltid så förvånad att det är högt till tak och att folk är snälla. Jag inser ju att det inte var jag som var värdelös i den familjen, fattar inte hur hon kunde sova på natten. Blir fortfarande arg när jag tänker tillbaka. 

 

Saken är ju den att ju mer rädd man är för att göra fel, desto osäkrare blir man och sannorlikheten att man gör ett misstag blir större. Därför är det så himla dumt att hålla på och skälla på någon som gör sitt bästa. Om jag någon gång blir arbetsgivare, eller har ansvar för att lära upp någon ny, så tänker jag hålla det i minnet. Alla har varit där någon gång, och det är jätteläskigt att kasta sig in i något som man aldrig har gjort förr! Peppa istället för att skälla eller pika någon.

 

Med de orden avslutar jag det här inlägget. Peace!